Jag är så grinig, och sur. Varje gång nån bara ens talar med mig väser jag till. Därför har jag varit tyst hela kvällen, funkar bäst.
För det första
- så har jag vänner som gör saker tillsammans utan mig, och då är det bara utan mig förutom de som är bortresta. Men hallå jag sitter här i hålan ensam varför inte fråga mig då liksom? De vet att jag är hemma..
- andra kompisar är också dumma, ska inte skriva för mkt, då blir det bara fel.
för det andra
- jag har blivit fet! på sommarn vill man bara svulla ej träna, iof är det så för mig vilken årstid det än är , hm. men när folk slutar säga emot när man säger att man tycker att man är fet. och istället säger "du kanske borde träna" då vet man.
för det tredje
- jag är så förbaskat svartsjuk,avensjuk eller vad det kallas. Så fort martin inte är med mig vill jag att han ska ringa mig, svara så fort jag smsar eller nått.
- jag hatar ibland att martin är så förbaskat vacker och trevlig, självklart finns det då tjejer som vill konkurrera ut mig, Jag är så jävla rädd att mista martin. Men när han säger att han kommer älska mig fast jag väger 200 kg, då tror jag honom.

kanske allt är bara inbillning, men jag är så jävla sårbar. Jag hatar det. Jag har så låg självkänsla och dåligt självförtroende så det är lätt att slå undan mina ben.