I fredags så åkte jag till praoen med Johanna, och jessica och josefin var inte där. Jessica var på begravning och Josefin på dans. Dom sa där att det skulle bli stressigt men inte fan var det det. Jag kom ihåg att min medicin var hemma och jag slutade ju 7 och skulle till Martin efteråt och om jag skulle hem och hämta skulel jag komma till honom jätte sent! jag fick panik, ringde till Martin och försökte lösa det med honom. Han hade massor att göra och var sjuk och ville hämta men jag ville inte för att han skulle inte behöva få göra det. Mamma kunde inte åka och lämna och så. Men Martin åkte, utan min tillåtelse, Jag var arg men det var ju jätte gulligt. På rasten gick Johanna och jag och köpte rosor. Efter åkte jag till Martin och han vart jätte glad. Sen gjorde vi inget speciellt. På Lördagen kom jag hem halv 4 och var rätt stressad, Johanna och Jessica skulle komma och fixa mig. Jag duschade, och såklart lkunde jag inte låta bli att röra datorn. Men jag hann duscha och föna håret och äta innan dom kom klockan halv 6 - 6 nångång. Jessica hade med sig massor med kläder och johanna typ 4 tröjor :) allt var jätte fint. Men allt passade inte. Men tillslut fick jag på mig johannas vita tröja, jessicas jeanskloj och jessicasvita tights. Sen plattade Jessica mitt hår och Johanna sminka mig och Jessica också lite. Jag kände mig jätte söt ;P. Sen vart detlite panik med tåg och buss. Inget passade ihop och mamma hade druckit vin. Jag tog ändå bussen och skulle få vänta i en halvtimma och frysa, men jag åkte med tåget som gick mot österskär och satt där och väntade. Så kom anna och vi pratade på. Det kändes fel med tightsen för dom var förölånga och var uppkavlade under kjolen. dom gled ner hela tiden så dom tog jag av mig. När vi kom till galoppfältet så väntade Martin och Markus på oss med sina tre vänner. Jätte söta i kostymer. Det var stängsel och det var vakter för några hade smugglat in massa dricka och så. Så killarna vart kollade innanför kavajen och vi fick öppna upp våra väskor. Jag var skitnervös inför annas, men sen visade sig det varför Markus gick upp med anna i skogen och kissade innan vi gick dit. (jag har inte hög iq)! Vi var i läktaren vid galoppfältet. Alla som åkt förbi vet nog vad jag menar. I början stog vi bara. As tråkigt. Ville dansa men det var så lite folk på dansgolvet. Sedan efter ett tag började alla dansa och vi med. Det varskitkul. Alla stirrade på mig och anna, kanske för att anna hade sina korta shorts och jag en kort kjol och alla andra långa kläningar, elelr nej, det kom också ganska många med jeans. eller för att vi är så snygga och för annas pushup xD haha. Vi dansa tills vi gick typ halv ett ellervafan klockan var. Haha. Sen var vi ute ett tag. Igår åkte Martin och jag till mig och vi sov här. Nu sitter jag här i Martins mjukisbyxor och en tröja jag sov i nörjag varliten haha. Jag stannade hemma, för att jag är förkyld, as trött och delsförsov mig. I morse kunde jag knappt prata medpappa, rösten försvann hela tiden. Nös och hostade som jag gör nu också. Imorgon är det sista praodagen, fårse om jag blir där då! Saknar mina klasskompisar. Men saknarinte skolan! . PUSS

Jag har enstaka problem, kan man säga. Extrema hurmörsvägningar, ena stunden skrattar jag åt allt, andra stunden storbölar jag för inget. Vilket går ut över min pojkvän Martin. Honom börja jag prata med för 3 år sen. Vi träffades för 7 månader sen då vi blev tillsammans. Har inte mycket att säga mer om det. Jag har redan skrivit så jädra mycket texterom min kärlek till honom, Jag tror nog att dom flesta vet vid det här lagret att han e jätte underbar. Mina föräldrar älskar honom. Och det e jätte skönt, Min lillebror Johan ser väldigt mycket upp till honom märker man. För martin kan typ allt och alla tycker om honom. Nog med det. Jag går i 8an, och under hela min skolgång har jag varit sjuk tusen gånger. Jag har varit på massa tester varför. Hade stora polyper och halsmandlar. Dom opererade jag bort. Sen hade jag dåligt med något. Vet inte vad. Förra sommaren fick jag epelepsi, tre gånger. Åkte ambulans två av dom. Det var inte kul kan jag säga. Att få ett epelepsi anfall och vakna känns som att man sprungit ett maratonrejs sägs det. Och det gör det, tror jag, har ju aldrig sprungit något såklart. Hm, va kan man säga mer. Jag föddes i Vallentuna, Flyddade två år senare hit, till bajs åkersberga. Har tre syskon två från olika föräldrar och min lillebror från samma. Har gått i tre olika skolor. Nej det här är inge intressant.. ÄÄ.. På min fritid så sitter jag vid datan (Nööörd) Tittar på tv, ibland int elika mycket som förut. När jag orkar går jag ut med våra två caviler king charlies spaniel hundar, Nikita och Wilma.. på helgerna är jag med Martin såklart. Fan va muppig jag låter nualltså, som en tio åring som skriver ett brev till en nybliven kompis, men whatever. Jag skriver det här för att jag tycker detär kul. Någon kanske tycker att det är intressant! Nej nu pallar jag fan inte skriva mer. Jag har bloggat mycket i mitt liv, Det är kul. Men vissa stunder orkar man bara inte. För mig kommer och går bloggen.