Byta kompisar suger, samtidigt som det kan vara skit bra. Men jag har haft många olika. Men vissa betyder mer än andra. Det vet man när man minns minnen med dem. Jag älskar mina kompisar jag har nu, Anna Linnea Agnes Johanna jessica och jenny. Men samtidigt så saknar jag mina förra. Speciellt Erica Evelina och Nelly. De svek aldrig. Våran vänskap förtvinade bara bort. Jag har ju mina kompisar jag har nu mest för vi går i samma klass. Jag vet hur det kommer gå när vi slutar om en månad. Det kommer förtvivna bort där med. Man håller helt enkelt inte kontakten. Och ja jag väljer martin före kompisar. Så på helger och så är jag helt enkelt inte med kompisar. Det här är sorligt att erkänna, men om jag inte hade martin, hade jag behållt gamla vänskaper. Men som sagt så har jag valt martin. Och det ångrar jag inte . Jag älskar martin högst på jorden samtidigt som jag vill ha kvar mina gamla underbara kompisar. Samtidigt som vi inte träffar varandra på ett år och gör det igen så känns det som man bara varit ifrån varandra en liten stund och att man bara har mer att berätta. Men tyvärr har så har vissa personer förändrats så jävla mycket. Jag känner dem inte längre, och jag hoppas de är samma personer på insidan som tidigare. Fan alltså, att man ska behöva känna såhär, jag vill bara dra tillbaka tiden samtidigt som jag inte vill. Jag älskar mitt liv som det är nu. Men samtidigt var det så jävla underbart förr. Jag såg bara det inte på samma sätt då som jag ser nu. Det här blir för komplicerat för att ni ska fatta, men jag tror några känner igen sig iallafall.