Hej. Har nyss städat mitt rum och badrummet. Anna och jag har ett städschema på vårat lillabadrum på övervåningen. Min storebror va mer där förut, men han städade aldrig, så nu får han aldrig gå in på toan, haha. Vi har nämligen nyckel, som vi gömmer.

I hela livet så finns det alltid hinder. Det kan gå någon dag, sen har man något nytt. Kanske att det inte blir som man tänkt sig, man har inte råd med det man vill ha, man har bråkat, man har gjort illa sig, det kommer massa prov framöver. Vad som helst. ALLTID är det något. För mig just nu är det press på mina betyg. Jag känner mig så himla stressad fast jag inte ska vara det, det är bara tre vanliga veckor kvar, och där kan man inte påverka betygen så mycket. Jag behöver inte vara orolig, men jag är det ändå. Jag är nog inte ensam om det här. Många nior stressar ihjäl sig på vårterminen. En annan sak är som jag sa förut. Har så mycket jag ska betala. Visst betalat mamma och pappa mycket, men jag har fått så mycket nu och de själva ska betala spanien hus flygplan mat pass och nöjes etc. Jag vill inte stå och tjata på de: betala mig, jag ska dit, betala min skoltröja, betala mer kläder, betala plojfoto, betala premunationer , betala mina telefonräkningar. Ja och massa annat. Allting kommer i en smäll. Alla utgifter. Men det löser sig alltid. Förr eller senare. Men vid sånna här krockar med allt möjligt skit så behöver man någon att vila huvudet på. Som en pojk/flickvän, familjemedlem, kompis. Vadsomhelst. Bara någon att prata ut med. Jag är så tacksam att jag har dem jag har. Utan er hade jag gått under. Tack

En månad kvar, sen är den längsta utbildningen klar. Då är det sommarlov, då kan jag pusta ut. Sen är det att kämpa tre år till, sen är jag helt fri..