Nu är det en termin kvar, av grundskolan. Känns ganska sjukt. Att allt har gått hyvsat fort. Nu känns det som en evighet tills man tar studenten. Men när man väl är där så känner man också att det gått väldigt fort. Nu är det bra betyg som gäller. Om man vill komma in på en bra linje iallafall. 92 är en stor åldersgrupp så nu måste man ha extra bra betyg. Jobbigt att ha en sån press. Men jag ska göra mitt bästa. Hoppas jag inte stressar ihjäl mig. Vissa säger att gymnasiet avgör framtiden, jobb och sånt. Medans jag träffade lärare osv på gymnasiemässan som sa att det absolut inte är så. Man ska inte känna att man måste välja något jätte bra. att man ska välja något man tycker är roligt. Jag tror att det folk gör fel med gymnasieval är att dom vill börja samma som kompisarna. Och lyssnar på dom. Man måste gå en egen väg för sin utbildning. Och skapa sin egna bild om vilket gymnasie som är bra för sig själv. Men iallafall. Jag tänker kanske välja sam-ekonomi på cyber. Men jag vet inte helt riktigt. Ville ju täby enskilda för att det verkar vara en bra skola och nära. Men vissa saker får mig att verkligen inte vilja. Efter gymnasiet tänker jag sluta med pluggandet och pröva arbetslivet och inte sitta i nån skolbänk längre. Utan återvända senare. Men vem vet, jag kanske får en riktigt bra jobb som jag inte vill sluta med. Vill man ha ett jobbigt men bra lön som jobb? Eller ett roligt med lite sämre? Jag har ingen aning. För det första klarar jag inte av stress. Jag blir "utbränd" Och får dålig sömn och orkar inte med något. Blir bara grinig osv. Helst vill man ju ha jobbet med bra lön och trivas. Men om man inte får något sånt då? Jag är rädd för framtiden. Jag hoppas iallafall att jag fortfarande att jag har Martin då. Det skulle underlätta väldigt mycket. Dessutom tror jag att han iallafall skulle få ett väldigt bra jobb för hans talanger. Han är väldigt bra på mycket och är trevlig. Så det jag kan göra nu är iallafall att satsa på skolan inom dom närmaste 3-4 åren och se vad som händer. Helst vill jag inte bestämma än vad jag vill göra av livet. Då kanske jag bara blir besviken...