Skolan tar kol på mig, trots att den knappt har startat. Det ska vara kul att gå gymnasiet, inte som i grundskolan. I grundskolan är man tvungen att gå, men inte gymnasiet. Därför ska det vara roligare. Det är ju frivilligt. Men faktiskt så måste ni hålla med mig, det är inte frivilligt. Vill vi ha en framtid måste vi gå gymnasiet, Vem vill anställa någon som bara gått i grundskolan? På gymnasiet kan man välja fritt vad man vill gå för inriktning. Saken är den att jag har inget jag brinnet för. Därför valde jag sam, precis som många andra. Jag önskar att jag hade en passion, något som jag älskade att göra. Men det finns verkligen ingenting. Helt tomt.. Och saken med sam linjen är att det är verkligen som grundskolan och lite till. Många långa dagar dessutom. Jag har haft mycket frånvaro i skolan, det är för att jag inte har orkat gå alla dagar. Det är för att jag har lite sämre batteri än andra. Jag har blivit van vid att stanna hemma då och då. Därför orkar jag inte lika mycket som andra. Och jag vet inte hur jag ska klara gymnasiet nu. Får gå upp mycket tidigare och komma hem mycket senare. Sitta på långa lektioner som e helt ointressanta. Martin sa till mig nyss, "det är bara 2-3 år. Det är bara att gå dit" Men så är det bara inte. Jag är trött efter skolan och tänk när prov och uppsatserna kommer. Då får man fortsätta plugga när man kommer hem. Folk i min omgivning säger, byt linje, ta ett sabbatsår. Men jag vill inte stå där 2011 och se alla 92or ta stundenten utan mig. Och jag vågar inte byta linje. Och jag vill gå i täby enskilda med martin, det är en trygghet. Jag får gå in i väggen, jag tillåter mig inte få dålig närvaro och dåliga betyg. Jag får slåss med mig själv. Jag måste klara det. Jag kommer säkert bli utbränd, men jag har inget val, känns det som. Så ni som ska välja gymnasiet om ett år, leta verkligen efter något ni vill bli, något ni tycker är kul. Ingen ska behöva känna som jag, att man är tvungen fast man inte orkar.